swekarin

En mental break down eller en burn out kanske jag ska kalla det....

När jag försöker o försöker o det känns som att det går framåt men så kör man under annorlunda omständigheter, krav ställs o då är vi verkligen tillbaka på ruta 0!

Just nu funderar jag allvarligt på att
packa ihop o åka hem.
För vad är poängen att vara på lydnads läger när hunden inte är här o tycker det är kul?!

Har ju haft funderingar för på att lägga ner allt vad som heter seriös träning vad gäller tävlings lydnad och nu är jag ytterst nära att faktiskt ta beslutet, stryka mig från tävlingar o så skiter vi i detta. Faktiskt.

Nu tror ni säkert jag
Överdriver men nej, ni som verkligen sett henne träna vet exakt vad jag menar. Jag får sluta häcken av mig o jag får inte mkt tillbaka. Det funkar helt enkelt inte mellan oss när det kommer till lydnad. Så är det bara. Någonstans måste jag bara försöka att acceptera detta.....men det suger för jag vill.

Vi återgår till att bara spåra och lägger ner allt vad tävlingsambitioner innebär. Frustrationen som byggs upp från min sida är inte värt det! Läger o träning ska vara kul. När det inte längre är det då ska jag lägga av. Gör det jag är bra på istället.

Nej, jag har inte sprungit på år o där o det är skitvarmt men det är exakt det jag ska göra....en löprunda. Behöver rensa o reflektera tankarna.

Ughhh frustration o irritation är inte en bra kombo i mitt huvud!