22:03:12
året blev inte som planerat
Mycket kan man säga om året som gått....inget med mina mål rodde jag riktigt i hamn. Eller så krass ska jag inte vara men hade hoppats på mer i vår utveckling. Men efter en lägre start spår i maj om ja inte minns fel och de där situationerna med
låsningar uppstår som inte går att bryta kändes mycket i träningen uppgivet. Trots allt hårt jobb går vi ute framåt så som var planerat och trott baserat på träningsupplägg. Det finns ett stort ointresse från Lakrits sida i lydnaden och det skapar
frustration hos mig som skapar ännu med ointresse hos hunden. Helt klart är att vi inte hittat hur vi ska jobba ihop.......3 1/2 år o fortfarande hittar jag inte nycklarna........jobbigt, frustrerande.
Så utvecklingen tog en helt annan väg då jag tog mig en rejäl funderar på var skon klämmer och hur jag går vidare för att inte sumpa mer än jag på sätt o vis gjort i lydnaden med min envishet att inte vilja ge upp.
Jag kom fram till mycket. Tyvärr är jag bra att hitta svagheter och det jag kom fram till var inte så vackert....
Alltså jag o Lakrits kompletterar varandra väldigt rätt bra i vardagen då vi båda är envisa o dessutom jäkla självständiga....MEN det är precis här krocken blir. Två envisa tanter😂
Nåja, det är inte alltid så kul att titta sig själv i spegeln och säga till sig själv att fan vad jag lyckats sumpa saker här. Så för att inte sumpa vår vardagsrelation så ska jag inte fortsätta på denna träningsväg vi går. För mycket
konflikter kan trasa sönder vilken bra relation som helst. Men för ge mig själv positiv kritik så såg jag också många Positiva saker i spegeln.....envisheten att inte ge upp och modet till att göra en analys och våga ta beslut som inte
är vad jag vill egentligen.
Så jag tog ett stort beslut och sa till mig själv att vi lägger moment lydnaden och tävling åt sidan, jag prövar på ett parallell spår och fokuserar på vår relation och samarbete för att så småningom titta närmare på tävling.
Sagt o gjort så har jag verkligen försökt jobba efter detta. Det är svårt då jag fumlar i mörket, känner mig ofta i nuläget väldigt borttappad i träningen varför jag inte heller längre tränar speciellt mycket.
Märkligt!? Mnja hoppa in i nya banor, hitta träningskompisar med lika tänk eller bana är inte helt lätt då jag själv inte knappt vet vad jag håller på med. Men jag tycker jag sakta men säkert tycker mig uppleva förändringar då vi har mindre
konflikter och kravbilder i träningen. Vi kan numera variera belöningar med lek i vissa lägen. Riktgt riktigt fin och bra utveckling. Men framför allt så är relationen bättre oss emellan när vi tränar lydnad de få gånger vi gjort det i höst.
Något helt annat vi äntligen kommit igång med under hösten är balans boll träning. Vi började så smått efter att Lakrits kastrerades i september. Har tänkt enda sedan valparna för snart två år sedan att vi ska göra denna typ av träning
men aldrig kommit till skott. Men nu så! O vi båda tycker det är skoj o Lakrits är en fena på sådan här typ av träning.
Dessutom gick jag o spontant utökade vårt flock i oktober med lilla Ärtan. Denna lilla krabat har enbart varit ett positivt energi tillskott i vår flock. Lakrits tog henne till sig direkt och med Ärtan kom en beskyddar och vaktinstinkt som inte funnits
på det sättet tidigare! Dessutom kommer Ärtan få bli mitt bästa träningsverktyg då konkurrens är jobbigt för Lakrits.
Att träningen inte gått som jag velat är nog inte det enda som inte blev så bra 2017. Min sjukdom verkar aldrig bli bra. I december var jag inne på ytterligare Behandling då nya tumörer uppdagats. Januari är här och jag väntar än på svar.
Rätt skönt ändå att leva uttag att veta. Det har jag blivit riktigt bra på, släpp det du inte kan påverka!
Med alla motgångar (som jag upplevt att det är) när man inte lyckas nå sina mål ja då orkar man inte tilllut. Jag är bra på att peppa andra men har nog igen som peppar mig speciellt ofta. Istället försöker jag finna styrka inspiration och
Pepp på annat vis men på sistone har jag haft svårt när det kommer till hundträningen.
Så jag beslutat att inte sätta några som helst mål för 2018 har varit väldigt skönt.
Ett mål har jag väl, det är att vara glad och nöjd för det jag har och att jag mår så bra som jag gör fast jag lever med cancer och inte har någon sköldkörtel. Det är tufft med konstant trötthet och orkeslöshet. Men dagen blir inte bättre
av att beklaga sig o vara nego. Så att försöka vara och hålla en positiv ton är så viktigt och är mitt fortsatta motto för 2018.