12:54:30
En milstolpe uppnådd....
I mitt förra inlägg på träning så berättade jag om att Lakrits och jag ska börja en hund coachinggrupp i Arvika. Så från och med nästa vecka kommer jag och Lakrits tillsammans med Monica och Zoda åka upp och träna för Pia Albinsson, Albinssons hunderi 1 gång i månaden i 6 månader. Vi kommer få läxor att göra och vad exakt de innebär det får ni se om ni följer mina uppdateringar.....
Men det jag vill berätta idag är att dagens träning, söndag morgon kl. 8-9, känns som jag vann på lotto!
Jag har ju ett väldigt specifikt mål och det är att få till ett stabilt fotgående. Vi har ju, läs jag, så svårt att få detta att lira. Jag inser ju helt klart att det har satt sig mentalt hos både mig men även min hund.
Men jag/ vi har jobbat...mmm, nej läs slitigt med blod, svett och tårar i ett år nu med olika metoder, framför allt leken, för att få fram motivationen och attityden i Lakrits när det kommer till lydnaden. Och äntligen äntligen äntligen börjar även jag tro på att vi kommer få till ett bra och stabilt fotgående. Ni kommer förstå när ni ser filmerna....
Men jag/ vi har jobbat...mmm, nej läs slitigt med blod, svett och tårar i ett år nu med olika metoder, framför allt leken, för att få fram motivationen och attityden i Lakrits när det kommer till lydnaden. Och äntligen äntligen äntligen börjar även jag tro på att vi kommer få till ett bra och stabilt fotgående. Ni kommer förstå när ni ser filmerna....
Att få fram motivation och attityd i Lakrits har inte varit och är fortfarande inte så lätt. Leken har suttit långt långt inne men fasiken den som ger sig. Jag har sprungit och sprungit för att hitta jakten, leken, kampen i Lakrits så hon ska tända till. Men hahaha hon har så många gånger, i månader faktiskt, bara glott på mig och undrat vad fanken har hänt med matte??!! Ska det där vara skoj?!
Men efter dagens tidiga pass 8-9 så är jag lyrisk med en magkänsla som är så mega skön. Min envishet och nu senaste tiden även fått inspiration av kamp och bitarbete från IPOt genom en kompis så börjar det verkligen hända saker.
Nästa film ger mig verkligen kvitto på att vår utveckling verkligen går framåt och uppåt för att trots låsning, eller kan vara trötthet, så sätter hon igång igen och jobbar!
Det här med att filma sig själv kan ju vara lite jobbigt men jag ser själv hur bra det är, dels för att se våra framsteg men även kunna se att aha, om jag gör så här istället så blir det bättre.
Så i ju med coachinggruppen ska jag bli bättre på att film oss i vår lydnadsträning. Kommer bli ett spännande halvår och se utveckligen.