21:42:15
Coachinggruppens sista tillfälle.....
Jag kan inte fatta att det redan gått ett halvår! Ett helt halvår då jag, Lakrits, Monica o Zoda åkt upp till Värmland, Arvika och Karin, Martin o Lova i Årjäng en gång i månaden för attt träna hund. Sista tillfället var i fredags och det kändes redan på torsdagen när jag åkte upp lite vilset och tomt. Så när fredagens träning var slut kändes det väldigt konstigt att veta att vi inte har planer på att åka upp och träna nästa månad eller månaden efter......
Men det har varit ett riktigt positivt halvår träningsmässigt, så fina och så stora framsteg gjorda både hos mig och hos Lakrits. Vi kan numera säga att vi kan träna lydnad! Ja det är inte bara jag som tränar utan även Lakrits är med på noterna. Men det är inte mycket som är lätt eller självklart i lydnaden med denna fröken och jag har insett att väldigt många hade köpt en ny hund och låtit en sådan hund som Lakrits fått pensionera sig. Jag har fått springa o springa o springa, ja jag menar springa för att få upp motivation och attityd hos Lakrits. Så jag har fått kämpa och kämpar fortfarande med våra framsteg med denna svår flirtade och svår motiverade men smarta tjej. Men vad är väl en bal på slottet för fasiken vad jag lär mig om hund när det är som svårast.
Lite drygt halvvägs igenom detta halvår så gjorde vi debut i Lägre Spår. Spåret ja, det kan jag inte klaga på. Där är Lakrits en sådan fröjd och lycka att se och jobba med i spåret. Så självsäker, så motiverad, så tydlig, så nogrann och metodisk. Jippi hurra vilken tjej! Men lydnaden på denna tävling visade inte alls hur långt vi faktiskt kommit. Att jag inte gick av planen fanns inte i mitt huvud men det var katastrof.
Det finns mycket jag kan säga om Lägre spår debuten men lägger inte mycket tid vid att analysera förutom att träna lydnad är något helt annat än att tävla för min hund. Vad jag menar med det är att Lakrits kan alla moment rätt himla bra i lägre lydnaden när man gör de separat, hon har bra ordförståelse mm mm. Men när momenten länkas blir det något annat. Efter 5 månader och 5:e tillfället på coachinggruppen så hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde börja titta på den här typen av träning. Det var först som jag verkligen började förstå att Lakrits är en sådan där hund som behöver träna allt allt allt in i detalj så att hon exakt förstår vad som förväntas av henne. Så allt som sker på planen från ingång på plan till det som sker mellan moment men även vilket moment som kommer efter det tidigare. Herre min har jag känt....kan jag få något gratis i lydnaden!? Det har känts som att jag behöver lära oss en uppsjö av nya "moment"; skematiska rutiner och rörelser i mitt kroppsspråk, tydlighet vad som ska komma, jag måste vara sjukt självsäker i minsta rörelse, tvekar jag så tvekar hunden och väljer att stänga ner i stället mm mm mm. Ska jag vara helt ärlig har tanken funnits....Jag orkar inte mer, det tar mer än det ger.
Så nu när sista tillfället varit känns det så svårt att tänka framåt då jag känner att träningsträffarna varje månad har gjort att stora och små fällor har kunnat lösas och fått bra verktyg med hem, jag har fått så mycket hjälp, stöd och trygghet i den här gruppen av Pia som instruktör och även av gänget i gruppen. Men jag får jobba efter hypotesen ovan och fortsätta träna vidare för att se om det stämmer. Men när en nöt är på väg att knäckas då kommer en ny nöt som ska försöka knäckas och den sprang jag på sista träningstillfället......lite suck, men som sagt, vem har sagt att träna hund är lätt!?
Det kommer bli ett annorlunda sätt att lägga upp träningen på då jag anser att det är inte momenten vi behöver träna utan helheten. Det känns som en rejäl uppförsbacke eller lång tunnel där jag inte ser slutet. Men med målmedvetenheten så kommer vi bli bättre och ja om något år har vi förhoppningsvis rott hem vårt nya mål. Så nu handlar det om att träna på rätt sätt och rätt saker och det är väl det som känns så svårt nu när denna coachinggrupp är slut.