20:38:23
Framåt marsch.....gör halt
Ännu en fantastisk träningshelg i Arvika. Vi åkte upp i fredags eftermiddag till Karin, Martin o Lova.
Lördag morgon åkte vi mot Arvika för en heldagsträning med coachinggruppen.
Det var fjärde gången vi sågs och det är helt otroligt vad alla ekipage har gått framåt.
Under resan upp funderade Monica och jag på vad vi båda skulle träna. Jag var lite blank i huvudet måste jag säga men sov på saken och kom fram till att jag behöver mer verktyg och hjälp hur jag får ihop fotgåendet. Hur kommer vi från alla små delar till framåt marsch?!
Så de första tre passen blev fotgående. Och vi körde med kommendering som gick över förväntan så länge jag har ordning på mina saker; hålla koppel rätt, sätta fötter rätt etc.
Resan vi gjort från att inte kunna ens gå fotgående till att numera kunna hantera en kommendering är en magisk känsla. Nu trampar vi inte längre vatten för att komma upp till ytan. Vi har äntligen lyckats komma upp till ytan och trampar och trampar oss sakta men säkert uppåt och framåt i en fin framåt marsch. Vi är helt klart längre fram i utvecklingen än jag trott.
Så dagen bestod av hela tre pass x 12 min med fotgående MED kommendering och lite detaljpet! Låter kanske inte mycket men det är det när man tänker på hur mycket hunden måste koncentrera sig och även jag som förare. Jag har till och med en lite för het hund som ligger något långt fram!!!! Och med tanke på att för ett år sedan så kunde vi inte ens göra ett fotgående mer än 15-20 meter! Vem hade trott detta!?! Ja inte jag i varje fall!
Vad har vi gjort för att börja hitta the flow och framsteg i fotgående/ linförigheten?!
- Gör om gör rätt/ Baby-steps. Jag har skapat en målbild över vad jag vill ha. Jag vill framför allt ha motivation och samspel oss emellan men även attityd. Därmed har jag tagit bort alla krav på position och tightheten. Vi ska ha glädje!
- Belöningar/ teknik. Lakrits är inte så lätt att belöna. Hon vill inte ta leken i lydnaden och med godis blir hunden helt klart väldigt lugn. Då hon redan är lugn så har jag såååå gärna velat ha leken för att dra upp energin. Men tyvärr har jag pga det sabbat så mycket för oss. Jag har ställt krav på Lakrits som hon upplevt jobbiga. Hade jag tidigt accepterat att hon tar ej lek och kamp hade vår resa troligen inte blivit det den varit. Ett till felsteg är att jag borde gått mer kurser för instruktör och fått hjälp med fotgåendet. Men som sagt i januari satte jag helt stopp för allt trams från min sida och sa att nu är det så här och jobbar efter de förutsättningarna. Jag har målmedvetet jobbat med hög frekvens på belöningen och även hur och var. Hela tiden är måste tänket vara att jag ska lyfta den positiva känslan hos Lakrits även fast det inte är helt korrekt. Resulta tet har varit imponerande.
- Koppel på gör mig och därmed hunden hämmad. Vi har nu jobbat i 4 månader med gläjde och motivation utan koppel. I lördags så beskrev jag svårigheten att ta oss vidare och Pia såg direkt hur Lakrits gick ner sig med koppel och än mer när jag drog lite för att få med henne. Så vi körde backa övningar med koppel , hög frekvens av belöning så Lakrits fick bra känsla. Så allt vi behövade göra var att använda oss av det vi jobbat på under fyra månader givit henne en bra minnesbild; backa övningar med mycket godisbelöningar fast med koppel på. Lärdom till mig, jag måste vara extremt försiktig när nya saker implementeras såsom koppel på i fotgåendet. Positiva belöningar hela tiden även fast hon inte alltid gör 100% rätt annars går hon ner sig väldigt lätt och snabbt.
Men det finns en fallgrop som jag inte får missa och bli för snäll på. Då jag har en rätt lat och bekväm hund när det kommer till lydnaden måste jag se till att hon jobbar för sin belöning. Detta är svårt då jag tidigare inte riktigt lyckats komma åt hennes lathet utan att det blivit en konflikt oss emellan vilket lett till att hunden istället packat ihop och sagt tack och hej. Men med hjälp av Pia och coachinggruppen har vi hittat nyckeln till framgång i vår utveckling. Lakrits och jag har båda har känt oss trygga i gruppen. Det är otroligt spännande att se och känna att det är de små justeringarna som gör stora skillnader.
Det mesta handlade om fotgående denna gång men vi fick även till ett pass med framförgående och kryp. Även där kan jag bara säga att verktygen jag fick med mig hem tror jag kommer göra skillnad i krypet. Så nu jäklar hoppas jag vi kan komma upp i 4 meters kryp utan höga armbågar.
Och igår söndag var det fantastiskt väder och självklart spåras det innan vi åkter hem. För Lakrits blev det lite av en check inför tävlingen dryga två veckor. Ett spår på ca 750 m där några pinnar var markerade och några inte då min hund haft svårigheter med att plocka pinnarna men hon plockade 7 av 8 pinnar klockrent. Pinnarna hon plockade bäst var omarkerade pinnar! O själva spårandet, ja det var prima!
Den nära på 5 timmar långa bilresan hem var det mestadels tyst i bilen.....både hundar o människor var trötta. Jag vet helt klart att det var mycket som snurrade i mitt huvudet. Sugen på att fortsätta träna men också känslan av att all träning,målbilder och målmedvetenhet har helt klart gett mig betalt. Väl hemma blev det en lugn o stillsam Valborg.